Blomkrukan
Men veckan kan inte gå förbi utan att vi måste prata lite om Eurovision Song Contest. Det hör till. I år, till skillnad från de flesta andra år, var inte jag och Maria (de andra också såklart, men det är vi som brukar vara mest fanatiska över spektaklet) bänkade med massa onyttigheter i någons tv-soffa.
Nästa år dock, eller hur Maiiiiiia? *med den barnsliga rösten du hatar*
Jag, Klara, Markus och Stefan klämde ihop oss på mina 18 kvadrat och störde oss på ryssarnas engelska (som jag såklart alltid kommer förknippa med den ryska maffian, "Mr Bond"), värdarna var fruktansvärt dåliga. Och alla vet att "Flesh on my flesh, blood on my balls" var mycket bättre än den Dima Bilan faktiskt vann med. Hans bidrag året innan däremot, mums... Egentligen var den nog ganska dålig, men eftersom stackaren inte kunde uttala engelskan över huvud taget lät det som han sjöng "Flesh on my flesh, blood on my balls". Jag vill gärna tro att han gjorde det. Det om något hade förgyllt min dag. Däremot var mellanakten väldigt grym. Det var Tingeling, i seriös tappning. Ryssland lyckades med att upprätthålla den på senare tid lite skeva bilden av en stormakt. Malena var duktig också, men vem fixade ljudet? Körerna överröstade henne i mer än halva låten och hade Sverige inte gått vidare hade jag skyllt på det. Utan tvekan!
Norge gick vidare idag, jag är nöjd. Men vissa bidrag? Ukraina tex, det var i samma stil som Vander Sexxxx (Eurotrip). Porrigaste framträdandet på länge, jag tror till och med Ovidius hade rodnat lite. Men som vi alla vet, sex säljer. Så även ikväll tyvärr. Trots allt kommer det bli spännande på lördag. Sverige i våra hjärtan för all del och opera är nice men efter alla dessa år då vi i godan tro varit säkra på att krossa Europa under våra fötter, som på den gamla goda tiden (stormaktstiden och glansdagarna innan alla öststater kom på fötterna igen) har vi blivit besvikna. Men jag håller tummarna för Malena. En väldigt rolig sak var att de flesta av länderna som gick vidare i första semi finalen tillhörde de gamla deltagarländerna. Me like.
Men jag är inte så hatisk mot öst som det kanske framgår. Det beror enbart på att vi inte är lika bra som förr, ganska logiskt eftersom antalet deltagare har ökat "lite". Därför blir det här inlägget en hyllning till "Blomkrukan". Försök inte googla det, ett tips. "Hari Mata Hari - Leila" kommer gå mycket bättre. För er intresserade läsare (...) har jag haft den på repeat under hela min stora skrivarinsats ikväll.
I nådens år 2006 satt jag och Maria bänkade framför tvn och tittade på inför Eurovision programmen då Bosnien Herzegovinas musikvideo började spelas. Varför den blev så viktig minns jag inte riktigt, helt ärligt. Men någonstans i videon fanns det en blomkruka och eftersom vi inte förstod ett ord i hela låten (utom möjligen Leila) fick den helt sonika namnet Blomkrukan. Maria jag vet att du är den enda som tycker det här är roligt att läsa. Men jag gör det för dig. Nog för att du inte förstår min kärlek till den låten, knappt jag heller. Jag är svag för den helt enkelt och den är fin. Väldigt fin.
Dagen kan annars sammanfattas med ett mysigt uppvaknande i Flogsta. Ett smärtsamt möte mellan mitt huvud och Stefans fönsterbräde, i marmor... Jag förstår varför grekerna använde det så flitigt som byggnadsmaterial. Huvudvärk som resultat av mötet och en körövning i över tre timmar. Vi har konsert på slottet på söndag. Komsi kom :)
Nu blir det städning. Mamma, Pappa och Ellisen kommer till helgen och tills dess måste "Jerusalems förstörelse" (som Sacredius brukade säga) ha avlägsnat sig från rum 425. Bara att börja, eller så gör jag det imorgon. Tricky, very tricky...
Middag
Igår blev jag bjuden på middag på Tzatsiki (för er som ännu inte är här kan jag lite kort berätta om en av stans mysigaste restauranger. Den ligger i en gammal källare med vitkalkade valv bredvid Fyrisån och om det inte framgår av namnet är det grekiskt som gäller). Stefans familj (mamma, pappa, syster, mormor och morfar) var på besök och morfar Nils skulle bjuda, där räknades även hans barnbarns flickvän in, vilket var hur snällt som helst!
Jag beställde moussaka, "En grekisk klassiker" som menyn beskrev det. Sjukt gott! Jag gillar Stefans familj och det berättades om grisfester och annat smaskigt. Jag är också helt övertygad att pappa skulle älska Stefans morfar eftersom både Taube och Nils Ferlin kom på tal. För att inte tala om retoriken.
Sen tog jag apostlahästarna och knatade tillbaka till Sturegatan riktigt nöjd över kvällen. Stefan kom förbi och vi (rättare sagt jag, Stefan pluggade duktig som han är) tittade på Da Vincikoden och en annan film som jag somnade under. Stefan skrattade ibland så den var nog rolig.
Jag kan passa på att irritera mig lite på Telia nu när jag ändå skriver. Varför lär man sig aldrig att försäljare är tränade att sälja och ENBART att sälja? Försäljaren jag värvades av för ett år sen sa att det var ett 12 månaders kontrakt och att jag kunde byta tillbaka till Halebop precis när jag ville. Wiho tänkte jag. Men o nej. Det var tydligen ett 24 månaders kontrakt och den lägsta gränsen på samtalsspärrar är fortfarande 1000 kr i månaden. Jag var ganska otrevlig när jag ringde kundtjänst, men alla säger olika saker! Efter att ha varit allting utom Nisse Liten mot stackaren på Telia lyckades jag få ner spärren till 333 kr. Kunden har alltid rätt! Den egentliga frågan är hur många Hollywood filmer man faktiskt måste se innan man kommer på att man borde läsa de små raderna längst ner på ett kontrakt?
"Ceterum censeo Carthaginem esse delendam".
Festina Lente
Stockholm var nice! Godot var inte riktigt som jag hade tänkt mig men Persbrandt och Rabaeus var duktiga och det är en pjäs man ska ha sett. Shoppingen gick trögt däremot, men det är nog det bästa i slutändan... Efter min telefonräkning behövs det en del, dumma Telia. Jag ringde dem idag och bad dem sätta in en samtalsspärr på 200 "Nej tyvärr 1000 kr är det lägsta beloppet. Du kan däremot ta med din legitimation och gå till en av våra butiker för att få en lägre". S:T Per gallerian i dagarna med andra ord.
Måndagen tillbringades med "Troy and Homer", snart klar. Daniel ska komma förbi en vända och prata hettiter. Och lyssna på mitt fantastiska tal om varför te är bättre än kaffe. Jag måste bara skriva det först... (Prokrastinering i all ära men skärp dig Mica!) Galet nervös inför morgondagen. Att hålla ett argumenterande tal inför 40 personer står inte på min önskelista just nu, att prata om Anders och Emma är så mycket lättare.
Jag passade på att åka till Flogsta en sväng också. Mys :) Nu är han på Metallica i hufvudstaden vilket passar utmärkt för mina studier. Tråkigare för mig. Men annars kommer jag nog inte få mycket gjort. Festina lente.
Prokrastinering
Då var det gjort, Mica har skaffat blogg. Hur aktiv den blir är en fråga i sig, men det är tanken som räknas.
Titeln på detta mästerliga inlägg är alltså prokrastinering, konsten att skjuta upp saker (en sann beundransvärd konst i sig). Det är bra att du lär mig nya ord Stefan. Att jag däremot fått denna gåva är någonting som kan vara ganska destruktivt. Men men, för att citera Alfons Åberg (citat är alltid bra att använda säger de på retoriken) "Jag ska bara..."
Jag kan börja med att berätta lite om Uppsalas glans dag, Valborg. Den tid på året då 40 000 glada människor åker till Sveriges i särklass bästa universitetsstad för att medverka i alla anrika studenttraditioner. Jag gillar den tanken i alla fall. Haha, att det sen är mer party all night long är en annan sak.
Dagen började med att jag och Klara tittade på forsränningen, tyvärr missade vi forsarna och synen av hur båtarna krossades men man kan inte få allt här i världen. Vi tog en snabb sväng för att träffa Sandra och Malin innan jag och Klara kom på att vi skulle till Engelska parken i tid för Fjölnirs grillning. Jag är kassör och hade alla grillar, bra där Mica.
Sådär en 30 minuter försenad stormade jag in på grillningen (de verkade inte alltför irriterade tack och lov) lika stressad som vanligt. Daniel räddade situationen med att bjuda på ett glas vin, yeay! Sedan kom Mora folket (inte de mina dock, nästa år räknar jag med er annars vet jag inte vad jag gör...).
Efter en trevlig stund i solen bar färden vidare till Carolina där studentmössorna åkte på innan vi gick för att lyssna på OD, Orphei Drängar (de leddes förut av Hugo Alfvén, en av Zorns vänner och en otroligt bra kompositör!). Det var bara jag och Simon som lyssnade på hela konserten men efter att ha hört "Glad såsom fågeln i morgonstunden" var jag lycklig.
Kvällen avslutades med att jag Markus och Simon satt hemma hos mig och diskuterade Disney och andra extensiella saker. Vad mer kan man begära?
Kort och gott en lyckad Valborg!
Däremot skaffade jag mig en ny nemesis igår hemma hos Stefan. En riktigt ondskefull låt på guitarr hero, it's going down. Jag arbetade mig upp från medium till hard också, att det inte går riktigt så bra som jag vill är en annan sak. Jag klarade dock Enter Sandman, ja jag är stolt. Dagens låt är förövrigt The Unforgiven, det trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Ganska underhållande.
Imorgon, eller om några timmar ska jag och Klara göra Stockholm osäkert. I väntan på Godot på statsteatern. Spännande. Får se hur mycket shopping studentbidraget tillåter...
Slutligen en uppmaning till miTsu's andra hälft. Sussi kom hit, jag saknar dig! Och med de orden har Mica avslutat sitt första blogginlägg.
Natti natti!
