lamica

Titeln på detta mästerliga inlägg är alltså prokrastinering, konsten att skjuta upp saker (en sann beundransvärd konst i sig). Det är bra att du lär mig nya ord Stefan. Att jag däremot fått denna gåva är någonting som kan vara ganska destruktivt. Men men, för att citera Alfons Åberg (citat är alltid bra att använda säger de på retoriken) "Jag ska bara..."

Jag kan börja med att berätta lite om Uppsalas glans dag, Valborg. Den tid på året då 40 000 glada människor åker till Sveriges i särklass bästa universitetsstad för att medverka i alla anrika studenttraditioner. Jag gillar den tanken i alla fall. Haha, att det sen är mer party all night long är en annan sak.

Dagen började med att jag och Klara tittade på forsränningen, tyvärr missade vi forsarna och synen av hur båtarna krossades men man kan inte få allt här i världen. Vi tog en snabb sväng för att träffa Sandra och Malin innan jag och Klara kom på att vi skulle till Engelska parken i tid för Fjölnirs grillning. Jag är kassör och hade alla grillar, bra där Mica. 

Sådär en 30 minuter försenad stormade jag in på grillningen (de verkade inte alltför irriterade tack och lov) lika stressad som vanligt. Daniel räddade situationen med att bjuda på ett glas vin, yeay! Sedan kom Mora folket (inte de mina dock, nästa år räknar jag med er annars vet jag inte vad jag gör...).

Efter en trevlig stund i solen bar färden vidare till Carolina där studentmössorna åkte på innan vi gick för att lyssna på OD, Orphei Drängar (de leddes förut av Hugo Alfvén, en av Zorns vänner och en otroligt bra kompositör!). Det var bara jag och Simon som lyssnade på hela konserten men efter att ha hört "Glad såsom fågeln i morgonstunden" var jag lycklig.

Kvällen avslutades med att jag Markus och Simon satt hemma hos mig och diskuterade Disney och andra extensiella saker. Vad mer kan man begära?

Kort och gott en lyckad Valborg!

Däremot skaffade jag mig en ny nemesis igår hemma hos Stefan. En riktigt ondskefull låt på guitarr hero, it's going down. Jag arbetade mig upp från medium till hard också, att det inte går riktigt så bra som jag vill är en annan sak. Jag klarade dock Enter Sandman, ja jag är stolt. Dagens låt är förövrigt The Unforgiven, det trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Ganska underhållande.

Imorgon, eller om några timmar ska jag och Klara göra Stockholm osäkert. I väntan på Godot på statsteatern. Spännande. Får se hur mycket shopping studentbidraget tillåter...

Slutligen en uppmaning till miTsu's andra hälft. Sussi kom hit, jag saknar dig! Och med de orden har Mica avslutat sitt första blogginlägg.

Natti natti!