Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.
Jag är lycklig, väldigt lycklig. I tisdags gick jag till V-Dala för att prova på kören. Tack vare Siri som märkte att jag under det gångna året ramlat ur kölistan och lyckades ordna det på något vis.
Först var det körövning, jag pratade en del med Karin och Alva. Två nya sopraner, hur trevliga som helst. Karin var döpt efter Karin Larsson och hette Emma i mellannamn efter Madame Zorn, hur grymt som helst om ni frågar mig. Efter övningen däremot kom intonationstestet... Testet hade låtit väldigt lätt när sopranfiskalen förklarade det via telefon, på övningen däremot. Ja kort och gott var jag nervös.
Efter en oändlig väntan blev jag inkallad till flygeln. Fiskalen och dirigenten var där och skulle således också bedöma mig. En spaning, som Maria skulle ha kallat det, jag har funderat på är att rösten är väldigt personlig. Självklart kan man ta lektioner, träna upp gehöret osv. men den grundklang du har från födseln finns alltid med dig. En annan anledning till att ta ett misslyckande personligt. Det faktum att jag har sjungit en del i mina dagar i diverse körer, med Gunnel och Carina. Inte att förglömma underbara Tord som från femårsåldern spelade med mig. Allt det där gör att man lätt kan få en släng av hybris... En annan anledning till att Singstar är en av de få saker jag blir tävlingsinriktad av. Och NEJ jag säger inte att jag är bäst i världen, Sverige eller Uppsala. Däremot är jag inte tondöv, det kan jag själv konstatera. Och som de sa gick testet i princip ut på att eliminera de tondöva. Däremot finns det en sak som lätt kan lägga krokben för en, den gamla välkända vännen Mr Nervositet...
Mr Nervositet hade redan kommit på besök. Han knackade ivrigt på dörren när orden "Om ni har kommit med skickar vi ett mail under kvällen eller morgondagen. Annars tackar vi så mycket för erat intresse" yttrades. (Människohjärnan innehåller some scary business.) Medan jag satt och väntade på scenen gjorde han allt för att få mig att tappa koncentrationen, få klumpen i magen och de darrande händerna. Han är fruktansvärt road av allt i den stilen.
Väl inne i rummet där domen skulle fällas var stämningen något lättare. Mr Nervositet försökte irriterat smita med och lyckades till viss del. Som han också oftast gör, det komiska är att det oftast går sämre när han inte är med alls. Lite nervositet mår man bra av, yterst lite dock. Dirigenten spelade några toner och jag skulle härma. Sedan blev det den gamla hitlåten "Blinka Lilla Stjärna" i olika tonarter för att se hur högt upp jag kunde sjunga. Det gick riktigt bra. Dirigenten tyckte gott jag kunde vara första sopran (som är roligare än andra därför att det är mer av en utmaning. Andra går också bra men det är lite för bekvämt, man ska ha utmaningar) fiskalen visste däremot inte om det fanns plats i första. Innan jag skulle gå frågade jag lite lätt hur stor chansen var? Svaret blev tillslut "Du behöver nog inte ligga sömnlös inatt". Men egentligen vad skulle de säga?
Dagen 090909 har alltså gått ut på att tvångsmässigt kolla mailen. Jag fick dessvärre ge upp min nya hobby för att gå på bio och träffade av en slump Siri på vägen. Hon sa att det borde gå bra vilket lugnade ner mig lite. Sedan blev det Tarantino på Spegeln. Jag är verkligen inte gjord för att se för mycket våld. Slutscenen när Brad Pitt i närbild skär in en svastika i pannan på en nazist gjorde mig riktigt illamående, med armstöden i vägen kunde jag inte klänga på Stefan heller... Förutom för mitt stackars känsliga psyke var filmen riktigt bra. Absolut sevärd! Hemvägen gick ut på att jag var fullkomligt övertygad om att en skum kille förföljde mig, den här gången är jag nog inte ute och cyklar heller. Men med Maria vinkandes från sitt fönster gick det med. Väl hemkommen hittade jag det eftertraktade mailet.
"Vi tyckte att det gick alldeles toppen vid intonationstestet och du är härmed fullfjädrad medlem i v-dalakören =) Grattis!"
Slutet gott allting gott.
Nu sängen och imorgon två föreläsningar om egyptisk konst. Underbart om ni frågar mig. Det enda irriterande med konstvetenskapen var när läraren pratade om "Venus från Willendorf" och några tjejer bestämt hävdade att hennes utförande visade på att kvinnan var kuvad redan då. Starka tecken på ett patriarkalt samhälle... Det värsta var ändå "Om man skulle hitta porrtidningar om 2000 år skulle man tro att det också var en hyllning till kvinnan". Väggmålningarna från horhusen i det gamla Romarriket med tjejernas speciella talanger får oss knappast att tro att de var hyllningar till kvinnan. Jag var riktigt irriterad i slutet av föreläsningen.
Nog om det. God Mörning.
Först var det körövning, jag pratade en del med Karin och Alva. Två nya sopraner, hur trevliga som helst. Karin var döpt efter Karin Larsson och hette Emma i mellannamn efter Madame Zorn, hur grymt som helst om ni frågar mig. Efter övningen däremot kom intonationstestet... Testet hade låtit väldigt lätt när sopranfiskalen förklarade det via telefon, på övningen däremot. Ja kort och gott var jag nervös.
Efter en oändlig väntan blev jag inkallad till flygeln. Fiskalen och dirigenten var där och skulle således också bedöma mig. En spaning, som Maria skulle ha kallat det, jag har funderat på är att rösten är väldigt personlig. Självklart kan man ta lektioner, träna upp gehöret osv. men den grundklang du har från födseln finns alltid med dig. En annan anledning till att ta ett misslyckande personligt. Det faktum att jag har sjungit en del i mina dagar i diverse körer, med Gunnel och Carina. Inte att förglömma underbara Tord som från femårsåldern spelade med mig. Allt det där gör att man lätt kan få en släng av hybris... En annan anledning till att Singstar är en av de få saker jag blir tävlingsinriktad av. Och NEJ jag säger inte att jag är bäst i världen, Sverige eller Uppsala. Däremot är jag inte tondöv, det kan jag själv konstatera. Och som de sa gick testet i princip ut på att eliminera de tondöva. Däremot finns det en sak som lätt kan lägga krokben för en, den gamla välkända vännen Mr Nervositet...
Mr Nervositet hade redan kommit på besök. Han knackade ivrigt på dörren när orden "Om ni har kommit med skickar vi ett mail under kvällen eller morgondagen. Annars tackar vi så mycket för erat intresse" yttrades. (Människohjärnan innehåller some scary business.) Medan jag satt och väntade på scenen gjorde han allt för att få mig att tappa koncentrationen, få klumpen i magen och de darrande händerna. Han är fruktansvärt road av allt i den stilen.
Väl inne i rummet där domen skulle fällas var stämningen något lättare. Mr Nervositet försökte irriterat smita med och lyckades till viss del. Som han också oftast gör, det komiska är att det oftast går sämre när han inte är med alls. Lite nervositet mår man bra av, yterst lite dock. Dirigenten spelade några toner och jag skulle härma. Sedan blev det den gamla hitlåten "Blinka Lilla Stjärna" i olika tonarter för att se hur högt upp jag kunde sjunga. Det gick riktigt bra. Dirigenten tyckte gott jag kunde vara första sopran (som är roligare än andra därför att det är mer av en utmaning. Andra går också bra men det är lite för bekvämt, man ska ha utmaningar) fiskalen visste däremot inte om det fanns plats i första. Innan jag skulle gå frågade jag lite lätt hur stor chansen var? Svaret blev tillslut "Du behöver nog inte ligga sömnlös inatt". Men egentligen vad skulle de säga?
Dagen 090909 har alltså gått ut på att tvångsmässigt kolla mailen. Jag fick dessvärre ge upp min nya hobby för att gå på bio och träffade av en slump Siri på vägen. Hon sa att det borde gå bra vilket lugnade ner mig lite. Sedan blev det Tarantino på Spegeln. Jag är verkligen inte gjord för att se för mycket våld. Slutscenen när Brad Pitt i närbild skär in en svastika i pannan på en nazist gjorde mig riktigt illamående, med armstöden i vägen kunde jag inte klänga på Stefan heller... Förutom för mitt stackars känsliga psyke var filmen riktigt bra. Absolut sevärd! Hemvägen gick ut på att jag var fullkomligt övertygad om att en skum kille förföljde mig, den här gången är jag nog inte ute och cyklar heller. Men med Maria vinkandes från sitt fönster gick det med. Väl hemkommen hittade jag det eftertraktade mailet.
"Vi tyckte att det gick alldeles toppen vid intonationstestet och du är härmed fullfjädrad medlem i v-dalakören =) Grattis!"
Slutet gott allting gott.
Nu sängen och imorgon två föreläsningar om egyptisk konst. Underbart om ni frågar mig. Det enda irriterande med konstvetenskapen var när läraren pratade om "Venus från Willendorf" och några tjejer bestämt hävdade att hennes utförande visade på att kvinnan var kuvad redan då. Starka tecken på ett patriarkalt samhälle... Det värsta var ändå "Om man skulle hitta porrtidningar om 2000 år skulle man tro att det också var en hyllning till kvinnan". Väggmålningarna från horhusen i det gamla Romarriket med tjejernas speciella talanger får oss knappast att tro att de var hyllningar till kvinnan. Jag var riktigt irriterad i slutet av föreläsningen.
Nog om det. God Mörning.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Tänka fritt är stort men tänka rätt är större haha precis de vi hade föreläsning om igår :P
Om de va rätt eller om man skulle skriva de tvärt om Lite kul tycker jag :P :D
Postat av: Mica
Haha. Jo, den har fått stå ut med mycket skit genom åren. Texten står åvanför entrén till aulan i universitetshuset. När kommer du och hälsar på oss? =)
Postat av: Tillan
Du har en lycklig ny läsare, babe. Jag saknar oss.. gitarrkvällar, taube, regn och du och jag innan wasa. Resan mellan Uppsala och Göteborg måste göras snart. Tills dess.. låt mig bli din melankoniska vedomskavaljer.. puss :)
Trackback
