lamica

Ibland är jag väldigt klantig, töntig och galen. Det gäller inte bara kladdkaka tro det eller ej. Mitt nuvarande problem, förutom småbarnen som skrek 07.22 imorse och väckte mig, är mitt rum. Mitt skitsnygga och i princip städade rum har en väldigt stor nackdel. Det ligger på skuggsidan vilket säkert påverkar det hela en del också.

Problemet är insekter. Maria har bara lyckats få in en fluga hos sig. Jag å andra sidan har lite mer otur. För ett par veckor sedan hade jag en mysig dröm. Vattnet brusade och jag hade det allmänt trevligt hos John Blund men när jag öppnar ögonen fortsätter vattnet att brusa. Nyvaken, förvirrad och skräckslagen tänder jag lampan och ser den största geting jag någonsin sett sitta på väggen bredvid mitt huvud. Panik utbryter och jag som är för rädd för att döda stackaren (eftersom den inte kommer dö på första slaget och attackera mig brutalt) tillbringar förtio minuter med att tända och släcka lampor. Insekter dras till ljus så tillslut lyckades jag få ut honom i korridoren.

Ganska kort efter den incidenten skulle jag koka pasta och tömmer min torellinipåse i det kokande vattnet. I ögonvrån ser jag någonting svart ramla ner i vattnet. Där bland min underbara pasta ligger en stor svart död sak med vingar. Insekt alltså inte en fågel. Jag får panik återigen och ringer mamma. Hon tycker jag ska kamma igenom alla mina skafferivaror i jakt på flera. Historien slutar med att jag slängde allt som inte var paketerat i stora plastlådor. Kort och gott var det inte min vecka.

Det värsta hände däremot i söndags. Klockan var kanske runt ett och jag var ledig på måndagen. Alltså fanns det inte riktigt någon bra anledning till att sova och jag roade mig med True Blood. Samma dag hade jag tvättat fem maskiner och hade tvätt över hela rummet, logiska jag kom också fram till att kläderna i fönstret skulle torka snabbare  om jag hade det lite öppet.

Någonstans i serien när man ser Skarsgård bli förvandlad till vampyr ser jag någonting flyga bakom datorn. Min hjärna arbetar snabbt och ser till min stora fasa att det är en harkrank. En stor vidrig harkrank, jag hatar harkrankar! Visst ni kan säga att de är harmlösa och inte suger blod etc. Men de är så mycket äckligare än myggor. Stora svävande varelser som alltid flyger emot en. Jag klarar inte av dem, inte alls... 

Sedan vrider jag huvudet lite till höger och ser två till. Yeay... jag flyger upp från stolen och tillbringar en halvtimme med att försöka få dem att "följa ljuset" till min mysiga korridor. Det var de däremot på tok för korkade för.

Tillslut smsar jag Maria som efter en stund lämnar sin säng för att komma till min undsättning. När vi väl kommer in i rummet igen ser jag att det är nio till vid min säng. Varav fyra stycken parar sig för fullt. Nu är jag nära att börja gråta, säkert Maria också men av trötthet. Så min tappra hjältinna tar ett block och börjar slå för glatta livet. 12 döda harkrankar och en krossad spegel senare gick Maria ner och sov. Jag däremot satt helt speedad vid datorn medan Stefan försökte lugna ner mig. Det var en hemsk natt.

Idag däremot var en bra dag. Jag var hos Doktor Dentista och allting såg bra ut, wiho! Sedan en trevlig föreläsning med Fulton och en tur på Max med Anna. Det får jag inte glömma att berätta om.

När vi gick ut från Max står det en polisbil utanför med två bestämda kvinnliga poliser och en stackars man som står och ser besvärad ut mellan dem. Jag tänkte väl att han hade köpt ut till några 17åringar eller någonting liknande. Men när vi går förbi säger en av poliserna.

"Du kan ju inte gå omkring och visa snoppen för småtjejer. Det är ÄCKLIGT! Det får du väl göra hemma."

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att jag har sett min första blottare. Påklädd. Men tack och lov för det.

God kväll från Uppsala!