Svininfluensan
Nu är jag rädd igen, självklart är jag fullkomligt övertygad om att Sverige kommer ta det lugnt och att Olyckan (Obidobidolyckan) kommer vara framme i vårat neutrala land. I början tog jag det lugnt och skrattade bort svinis lika lätt som fågelinfluensan men nu... Nej usch. Att jag skulle bli sjuk låter inte så farligt men de underbara i min närhet. Muhu! Som tur är har både mamma och pappa fått tid via jobbet. Jag måste däremot vänta till på torsdag, minst. (De kommer däremot och vaccinerar oss humanister i Engelska Parken nu i veckan.)
All uppståndelse har stegrat den senaste veckan och kön till Uppsala Vaccinationsbyrå har slingrat sig runt Ofvandahls och ner till Fyrisån. Problemet för mig var så dåligt tajmat att det finns inte. Gardasil, livmoderhalscanservaccinet, kräver tre sprutor och jag skulle ta min tredje i veckan. På Vaccinationsbyrån såklart... Allmän misär rådde på Sturegatan 11B. Så efter en föreläsning om 1600-talets konst i Spanien tog jag mod till mig och ledde apostlahästarna mot Vaccinationsbyrån och stannade tvärt. Kön hade nu stigit långt bortom den svenska "rycka på axlarna"-normen och var bortanför Fyrisån. Jag med min välsignade prokrastinering traskar hemåt istället smått lycklig över att slippa strutan, för idag i alla fall.
Väl hemma med min tekopp letar jag upp numret och ringer till Vaccinationsbyrån, för jag var väldigt bestämd på att inte stå i kö i fem timmar, kalla mig lat om ni vill. Efter tio minuters "numret är upptaget, var god lägg på luren" kom jag äntligen fram men får vackert lyssna på signal efter signal ända tills jag kommer fram till en telefonsvarare som berättar deras öppettider. Naiv som jag är testade jag såklart några gånger för att vara på den säkra sidan innan jag sammanfattade ett mail och skickade iväg. När de inte svarade på det började jag få lite smått panik och frågade Aron som tyckte jag skulle ringa Sjukvårdsupplysningen.
Efter en kötid på 10 minuter hör jag äntligen "Välkommen till sjukvårdsupplysningen, tyvärr är våran växel överbelastad och avstängd för stunden". Så jag ringer Akademiska och frågar, de skickar snällt vidare mig till vaccinationsväxeln som tydligen också var avstängt på grund av alla skräckslagna människor som undrade över svininfluensan. Jag ringer pappa som tycker jag ska ringa Landstinget vilket jag också gör, olyckligtvis blir jag kopplad till Akademiska igen (samma receptionist som inte alls är glad över att jag tar upp linjen) och finner mig plötsligt i vaccinationsväxelns nedstängda telefonkö...
Nu är jag inte lika glad längre utan allmänt irriterad på allt och alla. Min räddare i nöden blev professorn på Vaccinationsbyrån som äntligen svarade och skrev till min stora lycka att det bara var att gå förbi kön och ta en röd nummerlapp. Yeay! Så nästa dag släpar jag med mig Anna och går förbi kön (som självklart är ännu längre) medan jag får det "onda ögat" av flertalet barnfamiljer. Vi öppnar dörren och möts av "Ni får inte vara här!" i allt annat än en lugn ton. Smått skräckslagen säger jag "Men det är inte svininfluensan!" för att inte bli utslängd på direkten. Mannan grymtar lite och pekar mot de röda nummerlapparna längre in i rummet. Samtidigt säger några köande "Det var alltså det man skulle säga för att slippa köa i tre timmar". Snälla söta rara svenskar... Djungelns lag rådde på Vaccinationsbyrån den dagen.
Däremot lyckades jag och Anna få veta massor om Svininfluensan av den skrikande mannen. Ca 10% drabbas av bivärkningar som isåfall inträffar inom ett dygn och håller i sig lika länge. Vaccinet ger fullt skydd efter 3-4 dagar, max en vecka och om man är äggallergiker ska man inte ta vaccinet. En lärorik stund med andra ord.
Efter ett tag började vi fundera på hur de skulle ropa ut mitt nummer och jag trängde mig genom många blickar och barnvagnar innan jag kom fram till den skrikande mannen. Jag berättade att jag skulle ta Gardasil och han mjuknade avsevärt. Som tur var kunde de ta emot mig på en gång men smart som jag var hade jag lämnat väskan med plånboken hos Anna och fick ursäkta mig genom kön och tillbaka igen innan jag kunde följa med den skrikande mannen. Då hände det otroliga, han bad om ursäkt. Det hade varit en tjej där som liknade mig och som hade försökt ta sig förbi kön flera gånger samma dag. Ursäkten godtagen, jag tror också det var professorn som svarade på mitt mail. Väl inne hos sköterskorna gick allt på fem minuter. Spruta, personnummer och betalning. De berättade också att vaccinationskön utanför Ekonomikum hade varit en kilometer den dagen och att jag borde vänta en vecka innan jag tog sprutan mot svininfluensan. Veni vidi vici! Bara jag inte missar vaccineringen på Humanistiska...
Så slutet gott allting gott, nu är det en vecka med hemtenta och Stockholm som gäller. Om någon vänlig själ därute har biljetter till Lasse på Fyrishov den 3/12 och inte vill gå (eller har fått svininfluensan, haha) är det bara att höra av sig. Jag är öppen för förslag. =)
Natti natti från ett ruggigt Uppsala.
All uppståndelse har stegrat den senaste veckan och kön till Uppsala Vaccinationsbyrå har slingrat sig runt Ofvandahls och ner till Fyrisån. Problemet för mig var så dåligt tajmat att det finns inte. Gardasil, livmoderhalscanservaccinet, kräver tre sprutor och jag skulle ta min tredje i veckan. På Vaccinationsbyrån såklart... Allmän misär rådde på Sturegatan 11B. Så efter en föreläsning om 1600-talets konst i Spanien tog jag mod till mig och ledde apostlahästarna mot Vaccinationsbyrån och stannade tvärt. Kön hade nu stigit långt bortom den svenska "rycka på axlarna"-normen och var bortanför Fyrisån. Jag med min välsignade prokrastinering traskar hemåt istället smått lycklig över att slippa strutan, för idag i alla fall.
Väl hemma med min tekopp letar jag upp numret och ringer till Vaccinationsbyrån, för jag var väldigt bestämd på att inte stå i kö i fem timmar, kalla mig lat om ni vill. Efter tio minuters "numret är upptaget, var god lägg på luren" kom jag äntligen fram men får vackert lyssna på signal efter signal ända tills jag kommer fram till en telefonsvarare som berättar deras öppettider. Naiv som jag är testade jag såklart några gånger för att vara på den säkra sidan innan jag sammanfattade ett mail och skickade iväg. När de inte svarade på det började jag få lite smått panik och frågade Aron som tyckte jag skulle ringa Sjukvårdsupplysningen.
Efter en kötid på 10 minuter hör jag äntligen "Välkommen till sjukvårdsupplysningen, tyvärr är våran växel överbelastad och avstängd för stunden". Så jag ringer Akademiska och frågar, de skickar snällt vidare mig till vaccinationsväxeln som tydligen också var avstängt på grund av alla skräckslagna människor som undrade över svininfluensan. Jag ringer pappa som tycker jag ska ringa Landstinget vilket jag också gör, olyckligtvis blir jag kopplad till Akademiska igen (samma receptionist som inte alls är glad över att jag tar upp linjen) och finner mig plötsligt i vaccinationsväxelns nedstängda telefonkö...
Nu är jag inte lika glad längre utan allmänt irriterad på allt och alla. Min räddare i nöden blev professorn på Vaccinationsbyrån som äntligen svarade och skrev till min stora lycka att det bara var att gå förbi kön och ta en röd nummerlapp. Yeay! Så nästa dag släpar jag med mig Anna och går förbi kön (som självklart är ännu längre) medan jag får det "onda ögat" av flertalet barnfamiljer. Vi öppnar dörren och möts av "Ni får inte vara här!" i allt annat än en lugn ton. Smått skräckslagen säger jag "Men det är inte svininfluensan!" för att inte bli utslängd på direkten. Mannan grymtar lite och pekar mot de röda nummerlapparna längre in i rummet. Samtidigt säger några köande "Det var alltså det man skulle säga för att slippa köa i tre timmar". Snälla söta rara svenskar... Djungelns lag rådde på Vaccinationsbyrån den dagen.
Däremot lyckades jag och Anna få veta massor om Svininfluensan av den skrikande mannen. Ca 10% drabbas av bivärkningar som isåfall inträffar inom ett dygn och håller i sig lika länge. Vaccinet ger fullt skydd efter 3-4 dagar, max en vecka och om man är äggallergiker ska man inte ta vaccinet. En lärorik stund med andra ord.
Efter ett tag började vi fundera på hur de skulle ropa ut mitt nummer och jag trängde mig genom många blickar och barnvagnar innan jag kom fram till den skrikande mannen. Jag berättade att jag skulle ta Gardasil och han mjuknade avsevärt. Som tur var kunde de ta emot mig på en gång men smart som jag var hade jag lämnat väskan med plånboken hos Anna och fick ursäkta mig genom kön och tillbaka igen innan jag kunde följa med den skrikande mannen. Då hände det otroliga, han bad om ursäkt. Det hade varit en tjej där som liknade mig och som hade försökt ta sig förbi kön flera gånger samma dag. Ursäkten godtagen, jag tror också det var professorn som svarade på mitt mail. Väl inne hos sköterskorna gick allt på fem minuter. Spruta, personnummer och betalning. De berättade också att vaccinationskön utanför Ekonomikum hade varit en kilometer den dagen och att jag borde vänta en vecka innan jag tog sprutan mot svininfluensan. Veni vidi vici! Bara jag inte missar vaccineringen på Humanistiska...
Så slutet gott allting gott, nu är det en vecka med hemtenta och Stockholm som gäller. Om någon vänlig själ därute har biljetter till Lasse på Fyrishov den 3/12 och inte vill gå (eller har fått svininfluensan, haha) är det bara att höra av sig. Jag är öppen för förslag. =)
Natti natti från ett ruggigt Uppsala.
Kommentarer
Trackback
