lamica

Jag borde skriva på min uppsats ja, väldigt sant. Tror den slutsatsen är det mest kreativa jag har kommit på de senaste timmarna... Bara det är irriterande. Och eftersom jag inte gör någonting hade jag lika gärna kunnat vara med Stefan, eller städa rummet. (det kommer vara rent när ni kommer Suss, jag lovar) Fast då hade jag haft ångest över att jag inte pluggade. Dessa terrakottafigurer, otroligt fina underbara skapelser. Men just nu vill jag mest spola fram tiden några veckor tills uppsatsen har lämnats in. Det värsta är att jag vet att det kommer ordna sig, en bra inställning i de flesta situationer men verkligen inte nu. Klockan är efter två på torsdag, på fredag kl 15 ska råmanuset in. Ooh hur mycket har du skrivit Mica?

Sms.
Msn.
Bloggen.

Med andra ord ganska mycket men ingenting vettigt. Prokrastinering är en förbannelse man kastar över sig själv. (Dagens visdomsord.) Därför får jag inte gå och lägga mig innan jag har beskrivit klart de två andra figurerna. På så sätt vill jag tro att jag lär mig någonting av situationen.

Kan detta vara skoltrötthet? Jag tror faktiskt inte det. Men vad beror det på? Vad hände med flickan som tappert satt uppe till halv sex för att panikslaget hålla en dead line? Jag tror hon kommer fram imorgon, jag hoppas det. Annars har jag lite problem, minst sagt. Hade jag bott i Flogsta skulle det varit frestande att smita upp på taket och prova på Flogstavrålet. Det hade rensat tankarna om inte annat. Istället sitter jag på Sturegatan med fåglarna som kvittrar utanför fönstret.

Klara hade tyckt det här var ett onödigt inlägg som bara beskriver absolut ingenting. Men de inläggen behövs ibland. Som nu. Därför ska jag koka vatten, lyssna på Miss Li och försöka ta tag i mitt liv en gång för alla.

Om Zorn hade varit i livet kanske jag hade kunnat få reda på hur figurinerna hade hamnat i Mora. Nu får jag ta till andra hjälpmedel. Önska mig lycka till!