Visningen tar ungefär 45 minuter. =)
Zorngården den här veckan har varit galen, helt galen, galet galen. Ja ni förstår poängen. Men det jag inte förstår mig på är vissa besökare. De tre värsta situationerna är.
Mica: Det är väldigt mycket besökare idag men jag kan få in er på visningen 13.30, det finns precis två platser kvar.
Turist: Man kan inte gå runt själv? Vi tänkte mest springa igenom huset lite snabbt. (det här sägs ofta med samma dialekt som Vanheden använder sig av, 08, ehm jag har inte sagt något?)
Mica: Nej tyvärr det är bara guidade visningar inne på gården.
Turist: Hur lång är visningen?
Mica: Ungefär 45 minuter.
Turist: Hur mycket är klockan nu?
Mica: Ganska precis 13.00. Så om 30 minuter ungefär.
Turist: (ljudligt suckandes, vänder sig mot sina vänner och säger) 30 minuter? Nej så länge orkar vi inte vänta...
(Nu vänder de på klackan och går)
Det andra är:
Mica säljer biljetter. Frågar skämtsamt om det är 2 ordinarie eller om det finns några barn, pensionärer eller studerande i gruppen. (Fråga några om de är pensionärer om de inte är det, mja vi kan säga att det inte är så populärt) Personerna betalar för ordinarie pris (60:-).
Fem minuter senare...
Turist: Jag vill ha pengarna tillbaka!
Mica: Ja visst. 60:-?
Turist: Nej jag vill ha 10:- tillbaka, jag är pensionär!
Mica: Ja absolut inga problem.
Sensmoralen i sagan är alltså. "Är tio kr verkligen så mycket att ni orkar köa i fem minuter för att få tillbaka dem även om den snälla receptionisten redan frågat om ni var pensionärer".
Den tredje situationen, jag har valt att kalla den för pathos med hundögon:
En visning har precis startat.
Turisterna: Vänta på oss vi ska bara köpa biljetter! Är det lugnt om vi hänger med på den här visningen?
Mica: Nej tyvärr den här visningen är fullbokad, men jag har satt in en extravisning om en kvart. =)
Turisterna: Men vi har åkt ända från rättvik, kan vi inte hänga med på den här då?
Mica: Nej tyvärr.
Turisterna: Men vi måste åka hem nu, kan du verkligen inte göra någonting?
Mica: Nej tyvärr, vi tar bara in femton personer i varje grupp.
Turisterna: Jaha? Nej men då åker vi då...
Klura på den ni...
Sedan finns det massor av underbara turister, och en del grupper man är helt lyrisk efter. Det jobbiga är att man får ta all skit som receptionist, känns ganska bra att jag hade lunch på dagens utbrott... Om man nu får säga så.
Men jag älskar mitt jobb. Och nu efter sexdagars leenden är det snart dags den underbara måndagen.
Jag älskar måndagar. Och Stefan är ledig, wiho. :)
Mica: Det är väldigt mycket besökare idag men jag kan få in er på visningen 13.30, det finns precis två platser kvar.
Turist: Man kan inte gå runt själv? Vi tänkte mest springa igenom huset lite snabbt. (det här sägs ofta med samma dialekt som Vanheden använder sig av, 08, ehm jag har inte sagt något?)
Mica: Nej tyvärr det är bara guidade visningar inne på gården.
Turist: Hur lång är visningen?
Mica: Ungefär 45 minuter.
Turist: Hur mycket är klockan nu?
Mica: Ganska precis 13.00. Så om 30 minuter ungefär.
Turist: (ljudligt suckandes, vänder sig mot sina vänner och säger) 30 minuter? Nej så länge orkar vi inte vänta...
(Nu vänder de på klackan och går)
Det andra är:
Mica säljer biljetter. Frågar skämtsamt om det är 2 ordinarie eller om det finns några barn, pensionärer eller studerande i gruppen. (Fråga några om de är pensionärer om de inte är det, mja vi kan säga att det inte är så populärt) Personerna betalar för ordinarie pris (60:-).
Fem minuter senare...
Turist: Jag vill ha pengarna tillbaka!
Mica: Ja visst. 60:-?
Turist: Nej jag vill ha 10:- tillbaka, jag är pensionär!
Mica: Ja absolut inga problem.
Sensmoralen i sagan är alltså. "Är tio kr verkligen så mycket att ni orkar köa i fem minuter för att få tillbaka dem även om den snälla receptionisten redan frågat om ni var pensionärer".
Den tredje situationen, jag har valt att kalla den för pathos med hundögon:
En visning har precis startat.
Turisterna: Vänta på oss vi ska bara köpa biljetter! Är det lugnt om vi hänger med på den här visningen?
Mica: Nej tyvärr den här visningen är fullbokad, men jag har satt in en extravisning om en kvart. =)
Turisterna: Men vi har åkt ända från rättvik, kan vi inte hänga med på den här då?
Mica: Nej tyvärr.
Turisterna: Men vi måste åka hem nu, kan du verkligen inte göra någonting?
Mica: Nej tyvärr, vi tar bara in femton personer i varje grupp.
Turisterna: Jaha? Nej men då åker vi då...
Klura på den ni...
Sedan finns det massor av underbara turister, och en del grupper man är helt lyrisk efter. Det jobbiga är att man får ta all skit som receptionist, känns ganska bra att jag hade lunch på dagens utbrott... Om man nu får säga så.
Men jag älskar mitt jobb. Och nu efter sexdagars leenden är det snart dags den underbara måndagen.
Jag älskar måndagar. Och Stefan är ledig, wiho. :)
