Universitas Regia Upsaliensis
Så är man då tillbaka, vinden blåser som aldrig förr, min korridor festar konstant, mina nya grannar (barnfamiljen) skriker Flogstavrål. Och ändå älskar jag det. Sedan har vi en massa roliga saker. Stefan, Sussi, Maria, Daniel, Klara, Linn, Rebecka, John, Mikaela och Hanna. För att nämna några. Känslan av att lyssna på recentiorernas föredrag om gamla krukskärvor och se hur de lyckas få en sfinx (alternativt en grip) till att vara ett sjöodjur. Med andra ord känslan av att förstå att man faktiskt lärt sig otroligt mycket det gångna året. Universitas Regia Upsaliensis har aldrig varit så självklart som det är nu.
Jag har flyttat, visserligen bara några dörrar längre ner än förut. Men fortfarande en trevlig förändring. Nackdelen förutom mina skrikande grannar är min korridorsgranne mitt emot. Han har en stor förkärlek till att ha dörren öppen vilket i sig resulterar till en massa konstiga situationer. För det första älskar han att lyssna på musik,hög sådan med en massa bas. Vilket faktiskt kan vara riktigt jobbigt. Det andra hände här om dagen. Jag är på väg ut på nya äventyr. Tar på mig skorna, letar reda på nyckeln, öppnar dörren och vad ser jag? Min kära granne i kalsonger ståendes i sin hall. Fruktansvärt pinsamt. Känslan var ungefär som när man öppnar en toalettdörr och en total främling sitter och stirrar förvånat på en. Första inpulsen var att mumla fram en ursäkt och rusa in i rummet igen. Men det kunde jag inte direkt göra med tanke på att det var han som kände för att visa sin Björn Borgsamling, ha dörren öppen och försöka välja kläder. Jag kunde inte direkt ta en annan väg ut heller. Det jag till slut gjorde var att med en tomteinspirerat tonfall och Nisse Litenleende säga "Hej Hej". Han fortsätter stirra på mig och säger ett nästan lika tomteinspirerat "Hej". Jag vänder mig om och börjar fippla med låset (som såklart behöver smörjas och är segare än någonsin) innan jag lyckas låsa dörren och traskar vidare till hissen, något snabbare än vanligt. Antingen älskar man korridorslivet, eller så gillar man det lite mindre helt enkelt.
Kvällen tillbringades tillsammans med Viggo, Liv, Ian och de andra. Varje gång jag ser Sagan om Ringen filmerna blir jag totalt överväldigad över hur fruktansvärt bra de är. Jag har full förståelse för den Mica som för några år sedan lyckligt beställde hem soundtracket till alla filmerna. Nu är det bara att vänta på Bilbo. Mums!
Morgondagen däremot är lite småläskig, det vill säga skolan börjar. Ny kurs, nya kursare, nytt ämne och nya lärare. Spännande spännande. Jag har alltid tyckt vissa filmer än lite Van Gogh inspirerade, inte sant Stefan? =) Så konsten blir nog bra. Sedan har jag alltid möjligheten att bossa runt de nya medlemmarna i underbara Fjölnir, kassör som jag faktiskt är.
Innan jag lägger mig måste jag få skriva av mig om en incident som inträffade idag. Efter en trevlig morgon i Flogsta med mumsig mat var det dags att åka hem igen till kära gamla Sture. Jag traskar glatt till hissen hjälper ett par med massa packning, hör hur de fnittrar lite, går in i hissen ser att knappen till bottenvåningen lyser och njuter av min mp3spelare då jag märker till min fasa att hissen åker uppåt. (Och ja jag hade lite bråttom, som vanligt) Jag tittar snabbt på alla knappar och märker att paret som jag så snällt hjälpte har tryckt in knapparna till alla våningar! Stefan bor på tredje våningen så jag får stå där medan hissen åker till fyran, femman, sexan, sjuan, ner till tvåan, ettan och slutligen bottenplan. Ja jag var överlycklig. Men det gick det med.
Nu sängen och imorgon Ihresalen med 49 övriga läskiga människor.
Natti natti!
Jag har flyttat, visserligen bara några dörrar längre ner än förut. Men fortfarande en trevlig förändring. Nackdelen förutom mina skrikande grannar är min korridorsgranne mitt emot. Han har en stor förkärlek till att ha dörren öppen vilket i sig resulterar till en massa konstiga situationer. För det första älskar han att lyssna på musik,hög sådan med en massa bas. Vilket faktiskt kan vara riktigt jobbigt. Det andra hände här om dagen. Jag är på väg ut på nya äventyr. Tar på mig skorna, letar reda på nyckeln, öppnar dörren och vad ser jag? Min kära granne i kalsonger ståendes i sin hall. Fruktansvärt pinsamt. Känslan var ungefär som när man öppnar en toalettdörr och en total främling sitter och stirrar förvånat på en. Första inpulsen var att mumla fram en ursäkt och rusa in i rummet igen. Men det kunde jag inte direkt göra med tanke på att det var han som kände för att visa sin Björn Borgsamling, ha dörren öppen och försöka välja kläder. Jag kunde inte direkt ta en annan väg ut heller. Det jag till slut gjorde var att med en tomteinspirerat tonfall och Nisse Litenleende säga "Hej Hej". Han fortsätter stirra på mig och säger ett nästan lika tomteinspirerat "Hej". Jag vänder mig om och börjar fippla med låset (som såklart behöver smörjas och är segare än någonsin) innan jag lyckas låsa dörren och traskar vidare till hissen, något snabbare än vanligt. Antingen älskar man korridorslivet, eller så gillar man det lite mindre helt enkelt.
Kvällen tillbringades tillsammans med Viggo, Liv, Ian och de andra. Varje gång jag ser Sagan om Ringen filmerna blir jag totalt överväldigad över hur fruktansvärt bra de är. Jag har full förståelse för den Mica som för några år sedan lyckligt beställde hem soundtracket till alla filmerna. Nu är det bara att vänta på Bilbo. Mums!
Morgondagen däremot är lite småläskig, det vill säga skolan börjar. Ny kurs, nya kursare, nytt ämne och nya lärare. Spännande spännande. Jag har alltid tyckt vissa filmer än lite Van Gogh inspirerade, inte sant Stefan? =) Så konsten blir nog bra. Sedan har jag alltid möjligheten att bossa runt de nya medlemmarna i underbara Fjölnir, kassör som jag faktiskt är.
Innan jag lägger mig måste jag få skriva av mig om en incident som inträffade idag. Efter en trevlig morgon i Flogsta med mumsig mat var det dags att åka hem igen till kära gamla Sture. Jag traskar glatt till hissen hjälper ett par med massa packning, hör hur de fnittrar lite, går in i hissen ser att knappen till bottenvåningen lyser och njuter av min mp3spelare då jag märker till min fasa att hissen åker uppåt. (Och ja jag hade lite bråttom, som vanligt) Jag tittar snabbt på alla knappar och märker att paret som jag så snällt hjälpte har tryckt in knapparna till alla våningar! Stefan bor på tredje våningen så jag får stå där medan hissen åker till fyran, femman, sexan, sjuan, ner till tvåan, ettan och slutligen bottenplan. Ja jag var överlycklig. Men det gick det med.
Nu sängen och imorgon Ihresalen med 49 övriga läskiga människor.
Natti natti!
Grattis till mig!
Idag, förutom det faktum att jag hade en perfekt visning med de underbaraste pensionärerna ni kan tänka er, är det ett år sen jag skakande satt och försökte lätta upp stämningen med den svårflörtade mannen från Vägverket och glömde titta när jag åkte över en bevakad järnvägsövergång. Men det gick ju det med. Tyvärr är inte vår koloss till bil kvar med oss längre, jag saknar honom vår söta Space Runner men vi har Corollan som substitut. Han är också mysig på sitt sätt men luktar ny bil (som inte alls är samma sak som nya plastsaker, de luktar gudomligt). Dessvärre är Corollan i Flena så jag får inte fira min ettårsdag som chafför men snart blir det Uppsala och då får jag brumma vägarna fram.
För övrigt skiner solen. Kort och gott en bra dag. :)
För övrigt skiner solen. Kort och gott en bra dag. :)
